Herkules och Husmusen

This past Saturday Simon and Paulina joined me for a photoshoot at the quarry on Ekerö. We started the day quite early, and for the first half of our photoshoot we were alone at the big quarry which was really nice. The big boulders and broken stones provided a fantastic background for the dancers, combining the immovable and hard rock, with the soft and moving dancers. Places like this look great, but it is not always easy to balance on the stones. After some time adapting to the surroundings, we got some really amazing shots. Have a look below.

Paulina balancing on one of the bigger boulders.
Paulina
Simon
Paulina

There are a couple of artificial lakes in the quarry, and after a while four free divers showed up. Turns out it is a pretty nice place for divining, around 10 meters deep an good visibility. It would be fun to try underwater photography at some point.

Simon and Paulina

We then headed of to another part of the quarry for a lunch break. While there a group of people showed up that were planning on fishing next to us, so we moved again to a new location, but I am really happy we did, because we found a spot that I had never photographed at, with the “Simba” cliff in the background.

Paulina and Simon making shapes.
Simon and Paulina
Paulina with the Simba cliff in the background.
Simon – “Yes sir.”

Behind the scenes video:

Many thanks to Paulina and Simon for a fun photoshoot!

— Johannes


With ChatGTP being the rage nowadays, I asked it to write a story about Herkules och Husmusen

En gång i antikens Grekland, efter att Herkules hade slutfört sina tolv arbeten och blivit en legendarisk hjälte, återvände han till sitt hem på berget Olympos för att njuta av en välförtjänt vila. Trots att han var stolt över sina bedrifter och den ära han hade erhållit, kände han sig ensam och saknade sällskap.

En dag, medan Herkules satt i sin trädgård och funderade över sitt öde, hörde han en liten pipande röst nära honom. Det var en liten husmus som hade bott i närheten och hade blivit modig nog att närma sig den mäktige hjälten. “Mäktige Herkules”, sa musen, “jag beundrar dig och dina hjältedåd. Jag har hört talas om dina tolv arbeten och jag är imponerad över din styrka och mod.” Herkules tittade förvånat på den lilla musen och log vänligt. “Tack för dina vänliga ord, lilla vän. Men vad kan jag göra för dig?” Musen svarade med bävan i sin röst, “Jag är enkel och svag, och jag har alltid drömt om att utföra stora bedrifter precis som du. Men jag är bara en liten mus. Jag är rädd för att mina drömmar aldrig kommer att gå i uppfyllelse.” Herkules lät sitt stora skratt fylla trädgården. “Även om du är liten, min vän, betyder det inte att du inte kan vara modig eller uppnå storhet på ditt eget sätt. Kom, följ med mig.”

Herkules och husmusen började tillbringa tid tillsammans. Herkules berättade sagor om sina äventyr och lärde musen om styrka, mod och rättvisa. Musen lyssnade ivrigt och tog till sig varje ord. En dag mötte de en by där invånarna var förtvivlade. En fasansfullt stor och farlig lejon hade slagit läger i närheten och skapade skräck och förödelse. Byborna var rädda och visste inte vad de skulle göra. Herkules beslutade att han skulle möta lejonet och rädda byn. Musen, som hade lyssnat noga på Herkules lärdomar, kände sig modig och sade: “Låt mig följa med dig, Herkules. Tillsammans kan vi övervinna faran.” Herkules log mot musen och sade: “Ja, låt oss bekämpa detta hot tillsammans.”

De båda hjältarna gick mot lejonet, med Herkules kraftfulla steg och musen som smög sig fram med skicklighet och snabbhet. När de närmade sig lejonet, bländades det av Herkules storhet och rusade fram mot honom. Musen, som var så liten att den lätt kunde smyga sig under lejonets klor och in i dess öra, gjorde just det. Med all sin kraft viskade musen i lejonets öra och påminde det om vänskap, fred och att inte skada oskyldiga. Lejonet lyssnade på musens ord och något inom det förändrades. Dess ögon fylldes med tårar av ånger och dess våldsamma ilska bleknade. Lejonet lade sig ner och lovade att inte längre skapa skräck och förödelse.

Byborna firade deras seger och tackade både Herkules och den modiga musen för deras mod och visdom. Herkules insåg att storhet inte bara handlade om fysisk styrka, utan också om mod, vänlighet och en stark vilja att göra gott. Så Herkules och husmusen förblev vänner för alltid. Musen upptäckte att även om den var liten och svag i storlek, var den stark i mod och klokskap. Tillsammans visade de världen att hjältar kan vara av alla storlekar och att sann styrka inte bara mäts i muskler, utan också i modet att göra skillnad, hur än liten man är.

Written by:

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.